En rättsskandal utan motstycke i svensk skolhistoria:Imanskolan, en muslimskt profilerad grundskola i Uppsala, lades ned på helt felaktiga grunder
Av Åsa Brattlund
Hur kan en skola med över 200 elever stängas utan att myndigheten ens besöker skolan?
Efter mer än 25 års verksamhet tvingades Imanskolan i Uppsala att stänga. Skolinspektionens beslut grundades på ett yttrande från Säkerhetspolisen – men någon inspektion av själva skolan genomfördes inte. Elever, lärare, skolledning och föräldrar fick aldrig möjlighet att ge sin bild innan beslutet fattades.
I En rättsskandal utan motstycke i svensk skolhistoria granskar forskaren och pedagogen Åsa Brattlund omständigheterna bakom nedläggningen. Hon har följt Imanskolan sedan 1998 och går här igenom myndighetsbeslut, rättsprocesser, intervjuer och annat källmaterial. Granskningen leder henne till en skakande slutsats: Imanskolan lades ned på felaktiga grunder.
Boken handlar samtidigt om något större än en enskild skola. Den ställer obekväma frågor om rättssäkerhet, myndighetsutövning, politiska kampanjer och synen på muslimskt profilerade skolor i Sverige.
Det är berättelsen om en skola som försvann – och om människorna som aldrig upplevde att de fick komma till tals.
Imanskolan i Uppsala lades ned på helt felaktiga grunder.
En skrämmande berättelse om en grundskola som utsattes för en rättsskandal utan motstycke i svensk skolhistoria
Alla skolor utom en skola har lagts ned. Det finns nu bara en skola kvar i Sverige med muslimsk profil. Omkring 17 skolor med muslimsk profil lades under en femårsperiod (2019–2024) ned av Skolinspektion. Omkring 8 av skolorna lades ned med stöd av Säkerhetspolisen (Säpo). Boken fokuserar på en av dessa skolor, Imanskolan, en grundskola (förskoleklass – årskurs 6 och fritids) i Uppsala som startades 1996 och som Skolinspektionen lade ned i december 2022 med stöd av ett yttrande som de begärt från Säpo.
Skolinspektionen genomförde ingen föranmäld eller oanmäld inspektion, granskning av skolmiljön och de värderingar som rådde på Imanskolan.
Säpo genomförde ingen granskning på Imanskolan. Inga intervjuer eller förhör genomfördes av utpekade personer som anklagades för att utgöra en risk för att sprida islamistiska värderingar på skolan. Ingen av dessa utpekade personer var anställda på Imanskolan.
Säpo hemlighöll för Imanskolan, Skolinspektionen och Förvaltningsrätten i Stockholm vem eller vilka som var källan till alla påståenden, anklagelser som Säpo riktade mot Imanskolan och skolans ledning.
Skolinspektionen tog beslutet att lägga ned Imanskolan utan att veta vem/vilka som var källan till Säpos anklagelser.
Förvaltningsrätten i Stockholm dömde utan att veta vem eller vilka som var källan.
Säpos källa: Först efter domen i Förvaltningsrätten avslöjades det att Säpos källa inte var några personer utan två böcker författad av en för Imanskolan och andra muslimskt profilerade skolor känd hård politisk motståndare mot muslimskt profilerade skolor. Böcker som inte handlar om Imanskolan utan om författarens spekulationer om islamistiska kopplingar mellan muslimska Brödraskapet och en person UA (som inte arbetade på Imanskolan) och Imanskolan och andra skolor med muslimsk profil. Säpo ägnar större delen av yttrandet till att klippa in beskrivningar vad UA påstås ha sagt. Påståenden som helt eller till största delen inte är framtagna av Säpo utan kopierat från två böcker.
Varken Säpo eller Skolinspektionen förhörde eller intervjuade UA. UA som pekades ut för att vara huvudorsaken till Skolinspektionens nedläggning av Imanskolan. En skola med omkring 215 elever och 45 anställda.
Flertalet av lärarna och elevhälsans personal hade en icke muslimsk bakgrund. I skolledningen ingick en lärare, förstelärare med icke muslimsk bakgrund med en ateistisk livssyn. Flera i personalen hade arbetat tillsammans i över tjugo år.
Skolinspektionen lade inte någon vikt vid att Stiftelsen Imanskolan med dess juridiska ombud i ett yttrande till Skolinspektionen, punkt för punkt, påtalade att anklagelserna saknade grund. Imanskolans protester lämnades utan vikt. Skolinspektionens handlande kan tolkas som att det inte spelade någon roll vad Stiftelsen Imanskolan och dess juridiska ombud anförde i sin kritik mot de påståenden som visade sig vara hämtade från två böcker. Författad av en motståndare till Imanskolan och andra skolor med muslimsk profil, en författare som aldrig varit på Imanskolan eller, vad jag vet, på någon annan muslimskt profilerad skola.
En anklagande diskurs: Boken visar att en anklagande diskurs, talet om muslimskt profilerade skolor som, muslimska, islamiska, islamistiska skolor spridit en felaktig bild till allmänheten om att det i Sverige skulle finnas religiösa skolor. När det egentligen handlar om skolor med en muslimsk profil som, inom skolans val, har 60 minuter i veckan för sitt profilämne.
En politiserad mobb: Imanskolan och andra skolor med muslimsk profil har allt sedan första skolan med muslimsk profil startades i Sverige 1993 varit hårt utsatta för en politiserad mobb. Ingen politiker har under skolans 26 åriga verksamhet varit på Imanskolan och tagit del av skolvardagen.
Citat från boken:
Uppsala kommunpolitiker besökte aldrig Imanskolan under skolans 25,5 åriga verksamhet. Politikerna valde bort att besöka Imanskolan och träffa elever och personal och ta del av skolvardagen.
Hur svårt kan det ha varit att som kommunalpolitiker sätta sig på cykeln och cykla från kommunalhuset i Uppsala till Imanskolan, tio minuter bort?